Jag Är Så Stolt....
... Över min D! Han har verkligen kämpat med sin diet. Jag häpnar vilken karaktär han har - önskar att jag hade likadan!
Det är roligt att se hur mycket en gåstil kan förändras i takt hur man går ner, tidigare tyckte jag han lufsade fram som en deprimerad björn. Nu går han mer självsäkrare - och han är mycket mycket sexigare (han har alltid varit det haha även om han gått som en deprimerad björn).
Jag tycker att han är värd applåder - för att han kämpat så! Jag tror att det rör sig om nästan 20 kg på 1½ månad.
Älskling! Jag är så stolt över dig! Kämpa på!
Du förtjänar allt beröm för det!
Jag ska också ta itu med det - men först har jag bara en sak i skallen.
Torsdag.
Ja, imorgon torsdag.
Det kan bara bli JA eller NEJ.
Runt 18.30 vet jag mer.
*Går runt som en nervös höna*
Men - låga förväntningar! Låga förväntningar - ett litet snubbel, stora förväntningar - ett jävla stort brak!
//BlindaLinda
Dagens ros: Till Mamma för hjälpen i dagarna 3. Till Ettan för igår.
Dagens ris: Ingen aning! Jo min nervositet.
Dagens hångel: Till D för du är så bra!
Dagens mys: Till barnen.
Bra gjort, Dolle. :)
Haha, när något/någon förändras på nåt sätt så kan det tända till lite och då blir man lite knäpp, pirrpirr i magen och mumsig. :D Som när Christian rakat sig så blir jag lite mer gos-sjuk och vill bara kela och känna hans lena kinder än vassa skäggstubb(hur de stavas nu). :D Mysigt!
Måste ses snart igen, får hotja till på MSN.
Kram
Verkligen bra gjort av D....
Jag har märkt till D´s gångstilen på jobbet och tyckte att han gick lättsamt och glatt. Ett stort applåd till D! Stor kramm till dig
