Ångest....

Fortfarande har Du ett strypgrepp om min hals.
Dagar kommer
Dagar går
Ibland glömmer DU. Och lossar på greppet.
L U F T!
Ibland är det så hårt. Att man flämtar efter syre. Man riktigt kämpar för att överleva ännu en dag med ångest.
Jag vet orsakerna till min ångest - det är inget jag är oviss om. Men när det är som värst - fungerar jag inte som jag ska göra. Tiill hundra procent. Men jag har lärt mig att förklä min ångest - som vargen klädde sig i fårakläder. Det är inte lätt.
 
Visset Löv
Dalar Ned
Mot döende mark
Vinden fångar
Ett Visset löv
Virvlar Runt - i en makaber dans.
 
Än dalar
Det vissna Lövet´
Ned
Oändligt fall
Ned mot döende mark
 
Jag faller
Ja jag faller
Ner
Ner...
Mot något jag
Intet vet
Faller, faller...
Ner mot döende mark.
 
//BlindaLinda 2009-01-31

Kommentarer
Postat av: NettanEttan

Älskade Linda ! vad hemskt med att ha denna hemska ångest, du behöver ventilera - prata med någon - det hjälper vät inte precis det du har ångest över - men det kan vara skönt att få prata, att lätta sig för stunden. Älskar dig syrran // Kram

2009-02-01 @ 11:16:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0