Det Här Pratar Man....
Alla dessa smågruff och bråk. Att bråka med sitt barn är inget man riktigt säger rakt ut.
Det blev bråk i morse - innan sessan skulle till skolan. Ville inte lyssna - jag blev stressad och arg. Sessan blev arg.
En massa energi gick åt till att vara sura och arga på varandra. Istället för att klä på sig och göra sig klar. Jag blir tokig. PÅ situationen - på mig själv.. Speciellt på mig själv.
Jag älskar mina barn - de är mitt allt. Det värdefullaste jag har i mitt liv.
Men ibland tvivlar jag på mig själv - hur jag är som mamma. När jag brister i tålamod. Och blir så där irriterad och arg.
Jag känner då i den stunden att jag misslyckas totalt i min roll som mamma. Att jag tillåtit mig bli så.
Det är inte lätt. Samvetet mal sönder ens hjärna. Varför varför?
Jag vill ju inte bli arg eller irriterad.
Jag är inte sån som människa - varför blir jag då det som mamma?
Jag vet också att barn testar och töjer på gränserna så mycket de bara kan och förmår - det hör till. Och gudarna ska väl veta att jag töjt på gränserna jag med när jag varit liten - och kanske jag fortfarande gör det?
Jag känner bara att jag inte vet vad jag ska göra.
För jag mår inte bra av att det blir så här - en ond nedåtgående spiral hela tiden.
Hur gör ni när tålamodet brister eller ni känner det är på väg att brista? När man försökt med alla medel som finns att undvika en sån situation?
Hur ska man få barnet att lyssna?
Eller är det bara att rida ut stormen/stormarna?
Bita ihop?
//BlindaLinda
Jag tappar ibland tålamod med min 4 åring, men tror viktigaste säga förlåt efteråt, det behöver inte göra direkt utan när alla är lugn, så diskutera vad som hända.. Jag tror det är nyttig att barn ser föräldrar arg ibland, så är det inte fel på.. men det gör ont i min hjärta ibland, suck, barnen är mitt allt! :)
Jo det gör vi, jag säger förlåt och vi pratar alltid om det efteråt.
Självklart ska man visa alla känslor - inget fel på det. Men när det blir TJAT och STRESS ofta ofta ofta - det vill jag få stopp på.
Det blir en ohållbar situation om man bara får tjata hela tiden.
Jag har provat olika, som belöning, uppmuntran säger tack när hon lyssnar. att 'straffa' barnet som ex ta bort eller timeout eller liknande leder bara till värre.
//Linda
Straffen är nog din, du var så envis som en röd hund säjer vår mormor alltid, så tindra är likadan som du... jag bara försöker skoja lite här, kanske inte riktigt bra ide, men svårt fö rmej att säja hur man skall göra, har inte upplevt det ÄN tills wincent är större då kan jag fråga o svara på med tips, ha ha!
Linda - du är en god mamma! Jag kan inte ge något råd men jag tror det är nyttigt för barnen att se att föräldrarna reagerar. Barnen lär sig av det. Om föräldern är passiv och inte skäller på barnen blir de mer oroliga och osäkra för de vet inte vad som är rätt eller fel. I stressiga situationer kan det gå åt helsike.. Tro på dig, själv, Linda! Ska bli kul att träffa er på torsdag!:) Stora krammmmar
Linda - du är en bra mamma! Jag kanske är fel person att ge ett råd men är intresserad av barnuppfostran. I stressiga situationer kan det gå åt helsike.. Ni båda var på dåligt humör och sov väl dåligt inatt. Det är bra att föräldern reagerar, värre om man inte reagerar. Barn behöver veta vilka gränser som finns. Kan tänka mig att det är jobbigt att skälla och vara irriterad, vilket jag kan bli på mina elever. Som idag ville en elev så envist surfa på datorn men fick inte för mig så satte han på datorn för andra gången då var jag asförbannad. Det går över gränsen! Det kändes bra efteråt att få ut ilskan även om han blev ledsen. Senare sa han förlåt till mig. Jag tror inte det är samma sak att skälla på en elev och på sitt barn.:D Känslorna tar över när det gäller ens barn. Vi ses på torsdag! Ska bli så kul!!! Stor kraamm på dig
Linda - du är en bra mamma! Jag kanske är fel person att ge ett råd men är intresserad av barnuppfostran. I stressiga situationer kan det gå åt helsike.. Ni båda var på dåligt humör och sov väl dåligt inatt. Det är bra att föräldern reagerar, värre om man inte reagerar. Barn behöver veta vilka gränser som finns. Kan tänka mig att det är jobbigt att skälla och vara irriterad, vilket jag kan bli på mina elever. Som idag ville en elev så envist surfa på datorn men fick inte för mig så satte han på datorn för andra gången då var jag asförbannad. Det går över gränsen! Det kändes bra efteråt att få ut ilskan även om han blev ledsen. Senare sa han förlåt till mig. Jag tror inte det är samma sak att skälla på en elev och på sitt barn.:D Känslorna tar över när det gäller ens barn.
Ska bli så skoj att träffa er på torsdag!
Stor kraamm
oj dååå.. Vad många inlägg det blev ifrån mig. Det var problem att sända in sist så jag tänkte att det inte kom fram.. Men alla tre kom fram! Oj dåå... :D Äsch, bättre det än inget alls. Vi ses i em! Krammm
Malin: Ingen fara... hihi.. KUL att få kommentarer iallafall även om det är samma person..*fniss*
Ska bli najs att ses i e.m - längtar!
KRAM
