Språket - En Viktig Del
Jag är Linda. Jag är gravt hörselskadad, men kallar mig döv för det är bekvämast så.
Jag har både tal och tecken i min vardag. Jag uttrycker mig bäst med teckenspråket eller skriftligt.
Ord är mitt liv, att bilda meningar eller föra en konversation - det är livet. Och det är så man lär känna folk.
Jag har en stor familj - jag älskar alla var och en. Men jag känner inte alla.
Detta beror på språkhinder - att inte kunna konversera på ett bra sätt.
Som döv i en stor hörande familj - blir man lätt utanför.
Mina barn är mer delaktiga i den hörande familjen än jag och min gubbe.
Man är ensam - bland många. Jag kämpar fortfarande efter 33 år, medan mina små flickor är med helt naturligt utan att kämpa.
Satt och funderade nyss. När det uppstår så mycket i ens hjärna - är det risk för överhettning.
Undrade om allt hade sett annorlunda ut om alla hade tecknat?
Jag vet inte.
Kanske...
Ett bra exempel är relationerna till mina fina syskonbarn. Jag älskar dom, och jag vet vad de heter och vart de bor. Jag får kramar och pussar - vilket jag är så tacksam för. Att de ser mig. Att jag ser dom.
Men - det är bara på ytan vi känner varandra Älskade syskonbarn. Jag vet inte vilka ni är - på samma sätt ni inte vet vem jag egentligen är. För er är jag bara Moster.
Språket är en viktig bro mellan människor, det är då man fungerar som bäst.
Jag önskar... att ni skulle teckna mer. Få en mer 'blick' hur ni tänker och är som personer.
Jag kommer att få en annan relation till Fyrans barn - då teckenspråket kommer att finnas där helt naturligt.... Det blir en helt annan kontakt, mer delaktighet.
Jag är lite ledsen för det - men det är så livet är. Allt har sin gilla gång. Och jag kan aldrig begära något från en annan - det är bara de själva som kan och vill.
Men kärleken till ER kommer alltid att bestå - oavsett om vi inte har samma språk.
På samma sätt känner jag inte mina systrars män förutom Fyrans gubbe som tecknar av naturliga orsaker. Men samtidigt känner jag inte honom till hundra procent, det tar tid att känna en människa! Men man ska väl inte heller begära att man ska veta allt om alla. På samma sätt med oss.
Bara så... att språk är en viktig del, i en familj. Annars blir man bara något som finns där - av gammal vana.
Kallpratet, skämten och diskussionerna runt matbordet - flyter inte naturligt på.
Detta var bara dagens deppelidepp-tankar.
Ska väl ha mens snart - det är då min skalle är riktigt omöjlig!
Jag försöker väl bara vara så filosofiskt och intelligent lagd idag..
DAGENS ÄNGEL: TINDRA 6 ÅR IDAG!
DAGENS DEMON: MIGRÄNEN
//Blindalinda
Puss och Kram på dig! M.Igrän är verkligen jobbig, tjatig, smärtsam och svinaktig. Iväg! Bort! Pfft!
Jag funderar (inte) allvarligt på att teckna en drulleförsäkring för oss. Trygg & Hansa har ju en. Passar oss utmärkt eller? Kram igen
Förresten, min familj är inte särskilt bra på teckenspråk. När jag kommer in i Öllers familj känner jag mig mer delaktig under samtalen. De tecknar....... Ser till att man ÄR med. Men man kommer nog aldrig med helt och hållet. Vi har ju inget val. Vi kan aldrig lära oss att höra. Eller att få hörsel. Tänk, under många år har försäkringskassan krävt mig på läkarintyg för min uteblivna hörsel. Tills en läkare en dag tröttnade och skrev; Hennes grava hörselskada är en livstids.....(eh) Sen dess har jag inte behövt skicka in några intyg på min hörselskada. Duktig läkare! Övriga hörande har iallafall valet att lära sig teckenspråket. Kanske de aldrig kan uppnå samma nivå som döva - grammatiskt, topiskt och kulturellt. Men, de kan komma långt. Så Coda barnen har det nog lättare än döva barn till hörande föräldrar. Eller? Jag inbillar mig det iallafall. För det verkar onekligen vara så!
Slutbabblat..
hej
håller med om det du skriver. både am och alex har sagt så måmga ggr att de vill lära sig teckenspråk. likaså jonas vill. just för att kunna kommunicera mer istället för att jag ska fungera som tolk. det blir så konstlat på något sätt. det är jättetråkigt men måmga ggr så blir det att man kanske ej umgås mer just pga språket. för jonas del är det lättare när vi träffar anna o pasi men även här måste ju pasi och jag tolka men jonas kan då prata lite mer med pasi om jag pratar m anna. så visst är det svårt när alla ej kan teckna. skulle önska att de kunde. synd det ej finns kurser för anhöriga utan man måste betala. puss p
Ja precis, jag kan förstå dig ungefärligt. Jag tecknar nog mest med Tindra och Perla av alla syskons barn även jag försöker prata med dom andra som är större men det blir bara ytliga ord och menningar.
Pasi är oxå ganska tystlåten av sig och du är det med då därför är det ibland att du och han inte prata värst mkt, du och han är såna, men du hinner lära känna honom i 100 år till. Vi har bara varit ihop i 2 år och 10 månader, PI lite!!!! Även jag känner som att jag o han varit ihop i 10 år... hahahahah..
men nån kväll får du jag sitta o dricka lite strunt med alkohol, har saknat vår kväll, EVIGT SEN!! med ostbricka, snacka skit, röka en massa, för min del, jag lär aldrig sluta röka på fester, jag älskar att RÖKA, helt SJUKT!! Inte i nyktertillstånd, för det smakar extremt med alkohol.. SJUKT va? hahahahah!
PUSS PUSS!
Ja, det är jäkligt synd, att inte alla kan teckna. Minna vill oxå lära sig. Janne ska gå någon teckenkurs igen på jobbet, men bara stödtecken... puss puss
Ja språket kan " pi " förena människor!Vet att det är jobbigt för er som inte hör. Ni kan ju inte lära er att höra....men ALLA kan lära sej teckenspråk!Är dålig själv som förälder....fortfarande efter 3 0 ÅR !?!? Skulle behöva operera bort min tunga !!MEN jag gör mitt bästa! Älskar er kramam.
