Du Har Alltid Funnits Där...
Vi har upplevt en hiskeligt massa saker ihop, på både gott och ont.
Vi har inte alltid tyckt samma om saker och ting - men morbid humor har vi! Och rätt mycket av den varan!
Det är en lång tid att vara vänner på. 16 år.
Det är en massa saker jag vet om dig, och som du vet om mig. Även det på gott och ont. Hehe.
Ibland undrar jag vad det var som fick oss att 'fastna' för varandra - eller vad som fick dig att 'fastna' för mig.
Jag är inte precis den som står i centrum - utan betraktar och står vid sidan om - en grå mus. Du däremot är den som ÄR i centrum - livlig, glad och folk minns dig, en stjärna på himlen.
Vilka fester vi har haft! Galna! Minnesvärda.. du är nog den enda jag aldrig blivit arg på i fyllan.
Vi har haft våra dalar och toppar, vi har gått sida vid sida på samma stig, men ibland har vi tagit avkrokar och mötts längre fram, när vi känner vi gjort vårt.
Jag har sett dig gråta otaliga gånger, folk kanske inte ser dig som känslig - men det är du. Jättekänslig. Så som jag är jättekänslig, men jag sluter mig i mitt skal. Fjärmar mig från omvärlden när allt blir för mycket.
Hur kan vi som är så olika men ändå... lika finnas där för varandra? Musen och Stjärnan.
Du rev en barriär för mig, på gymnasiet för länge sedan. Jag skämdes så för min synskada. Du ställde dig upp och sa rakt ut att jag var det - då, just då ville jag bara dö. Men, jag behövde det. Jag behövde dig, och jag kommer alltid att behöva dig. Även om vi ibland inte tycker samma. Men min policy är att mina vänner måste finna egna svar, jag finns där oavsett vad svaret blir. Även om svaren växlar dag till dag.
Många är gångerna vi har diskuterat OCH ältat om samma samma saker. OM och Omigen..
Att vi till sist blivit tokiga på oss själva...Ha ha ha.
Man har sin egen historia att skapa, för en del tar det längre tid att skriva sin historia för att det händer så mycket. För andra räcker det med en rad.
Snart har vi ytterligare en sak gemensamt - barn.
Otroligt gumman. Barn!
Jag hoppas att du behöver mig, så som jag behövt och kommer att behöva dig,
Vi behöver varandra, på olika saker.
Men, aldrig, aldrig har vi tvingat på oss varandra, jagat på varandra. Vi vet ändå...
Kanske det har funnits stunder då du inte förstått, varför jag gått ensam på stigen. Inte ens jag vet själv ibland varför jag kör ensamstilen ibland. Jag är väl sån, och behöver det.
Men alla har sin historia - och blanka blad som behöver bli nedskrivna...
Jag hoppas att vi fortsätter - gå sida vid sida i livet.
Älskar dig Vännen.
Jag längtar så att få se den lilla... jag kommer att gråta en flod av glädje.
För.. det gör jag redan nu. Gråter en glädjeflod.
//BlindaLInda
bölar som en valross =) Vi må vara olika men mycket lika på andra vis. Ibland kan jag undra varför du hellre kör 'ensamstilen' och inte beter dig som jag gör- dvs en hysterisk gråtande liten flicka som ska skrika ut allt till alla.. ler Jag ser dej som en stjärna, inte som någon mus. En stjärna med alla goda egenskaper, som jag många gånger avundas..Jisses, snart kommer någon märklig varelse ut och äntligen kanske jag kan börja förstå dig hur jobbigt det e med amningsinläggen, illaluktande blöjor, spyor på tröjan, skriken och frustation över att inte vara en bra mamma.. Men ändå tycka att det är nu det fantastiska börjar... Jag kommer att springa hem till dig med tusen frågor om hur jag ska sköta bebisen.. ;-) Efter alla år VET jag att vi alltid kommer finnas för varandra! KRAMEN
ler Precis när man slutat grina så grinar man omigen!s
Du grejar det - med Bebin, så som du grejat med allt annat i livet. The show must go on - med blöjor, amning skrik och sömnlöshet, kärlek, lycka och ta hand om en liten. Första leendet, skrattet, pussen och de magiska orden man får höra/se: mamma älskar däj... det slår stöörre än en trissvinst! Och man grinar, och allt jobbigt försvinner i detta nu. Detta magiska nu.
Ska bli roligt... Jag ska låna bebin.... å njuta.
//Puss
ms: när är det dags? kram pia
