BlindaLinda

.....Vi julpysslade hos Farmor igår. 
 
Det var mysigt men det blev drivor med glitter här och där. Farmor kommer säkerligen att glittra dagar framöver på jobbet.
Men glamour och glitter kan man gott ta med till jobbet!
Vi gjorde filthjärtan, dekorerade julgranskulor och målade änglar.
Min heter Glittra Synd - en syndig liten ängel. Vit med silverglitter och hjärta på, och en hårman a la 80-tal. *fniss*
 
Vi var först på plats.
D stack till hockeyskolan - som han är tränare för. Han kom lite senare.
Bus skötte markservicen dvs kaffe och fika och gömde sig i vardagsrummet medans vi 4 tjejer pysslade och strösslade glitter för kung och fosterland. Ja Perla var med - fast hon satt och ritade.
Lite senare kom M och R med lilla L.
 
Sen bjöd Farmor oss på pizza/kebab - det satt bra. TACK! PUSS!
Åkte hem till Ettan och tog lite cider - blev lite prat.
Det var lugnt och skönt.
Tack Ettan för kvällen och pommes fritsen.
Fast jag tyckte det var salt med pommes frits på - inte pommes med salt på. HAHA.
Läpparna sved när jag kom hem utav allt salt.

Julgranskulorna vi dekorerade igår är redan uppe i granen (som vi monterade upp redan igår - jag blev lite ivrig).
Nu måste jag komma på vart jullådan är - så vi kan fortsätta pynta granen, Och sen blir det att jaga Perla hela tiden för hon tycker det är så kul att ta kulorna och sticka iväg. PUH!
Men det får vi ta.
Det som är nytt är ju alltid spännande och lockande.
 
Ha en skön ADVENT ni alla!
 
//BlindaLinda
 
Toppen: Mysig frukoststund i morse
Botten: D dunderförkyld - Perla på G.

.. Sen USÖ. Det blir ingen operation. Inte än iallafall. Skiten i ögat beror mer på USHERS än på gråstarren.
 
Jag kan inte förneka att jag blev ledsen och besviken.
Hade på känn - det var väl därför jag exploderade som jag gjorde i söndags.
 
Jag uppfattade inte riktigt allt vad läkaren sade - jag var väl för ledsen att ens fråga. Men jag frågade fler gånger att kan man inte ändå? Det är ju jobbigt som det är redan nu.
Men något skulle bli sämre om man skulle göra operationen - vad har jag inte riktigt fattat ännu.
Allt man uppfattade: Ingen operation. Inte i dagsläget. Men vi ska följa dig noga.
 
Satt där i rummet och svalde hårt så många gånger. Ögonen brände och inte bättre blev det utav alla jävla droppar i ögonen. Tårarna vällde fram ändå trots jag kämpade för att inte gråta.
Mamma grät.
Jag grät.
Doktorn kom fram och rörde vid min arm.
'Jag måste vara ärlig' säger Doktorn.
'Jag vet - jag uppskattar det. Men jag kan inte förneka att jag är ledsen och besviken' svarade jag.
'Du har all rätt att bli besviken' svarade Doktorn.
...........
 
Det var tunga ord, ett tungt besked. Men ändå på ett konstigt vis lättade det mig.
Jag har oroat mig länge - inför beskedet.
Nu när jag vet - kan jag lägga det bakom mig. Någorlunda.
The show must go on - det måste det. Livet stannar inte upp för ett sånt besked.
Jag måste leva i nuet - här och nu. Med mina barn och med mannen jag älskar.
Att oroa sig för mycket inför en framtid som inte inträffats än tar på krafterna - sänker mig och gör mig bitter.
Jag kan inte låta mig bli nedtacklad hårt av att jag ser så dåligt.
Synskadan får bli anpassad till mitt liv - aldrig så att livet ska anpassas till synskadan.
Det har jag tyvärr tillåtit mig göra på sistone.
Det är slut på det.
Jag är inget offer.
Jag gör det jag orkar med och har lust till.
Jag är jag,
jag är Linda.
 
//BlindaLinda

.....Igår. Hela dagen var en enda stor kamp. Jag var inte på humör för någonting alls.
 
Inget var riktigt kul.
Fikat var inget kul (förlåt Ettan).
Ensam som ett jävla spöke kring bordet. Jag ville bara ställa mig upp och skrika:
- TECKNA JÄVLA IDIOTER!
Men snäll som jag är, sa jag inget men irritationen växte. Sen blev det inte bättre av min oro inför dagens besök på USÖ.
 
Väl hemma växte irritationen, D blev ett offer. Jag var arg, orolig och för stolt för att prata.
Fan i mej inget bra.
Droppen blev SMS från mamma, fast jag vet hon inte menade något. Men det blev för mycket.
För mycket.
Jag vet att jag kan prata med er alla, men när jag väl vill - är det bara så ingen lyssnar känns det som. Alla tar min irritation som personligt påhopp - när jag i själva verket är en rädd liten skit som gråter inombords.
D aktade sig för mig, jag var bara irriterad och elak. Jävligt elak..
Han stack - han orkade inte se mig. Förstår jag.
Ensam hemma med flickorna sovandes grät jag vid datorn och skickade arga sms till mamma, och ringde gjorde jag till och med och skrek.
Usch jag hatar mig själv,
 
D kom hem, vi blev sura och arga - jag ännu mera.
Blev vansinnig. Vill jag prata - LÅT MIG PRATA!
Jag sa inga trevligheter till D. Jag sa det är nog bäst för alla om jag gick och dog - så man slapp mig BÖRDAN.
Men jag mena ju inte det - paniken och ångesten hade bara drivits på så långt.
D får ta så mycket skit - från mig och från omgivningen känns det som.
Han drog ned mig i sängen och bara kramade mig medans jag grinade och hulkade och snorade ned honom.
Idag var han hemma för han hade migrän efter allt igår, jag stack med Tindra till skolhälsan. Han tog Perla trots han inte orkade och dessutom dammsugit.
ÄLSKAR DIG D - förlåt om jag är en bitch ibland.
 
Nu grinar jag igen. JÄVLA SKIT.
Ska ju träffa doktorn 13.45
 
//BlindaLinda
 

...Lördag - och det är relativt lugnt hemma.
 
D var på personalfest igår.
Kul för honom - men dagen efter är inget att tala om.
Det liksom.. existerar inte. Finns inte. Att fungera normalt - finns inte.
Men idag har jag bestämt mig - att fullkomligt skita i det. Det var ändå hans första personalfest PÅ jobbet.
Och då har han ändå jobbat där i drygt 2-3 år. *applåder*
Fick veta något kul för någon dag sen. Att det var en som tyckte att D är en riktig TOFFEL!
Jag trodde jag såg fel först när D berättade. Sen började jag asgarva. SANT!
Toffel är det sista D är - sanna mina ord. Han lyssnar då inte på mig.. Iallafall inte till 50% - och jag är ju likadan tillbaka.
Toffel! Lilla toffel! Älskar dig min Fridolf.
(Ni som känner oss - är D en toffel? Och varför? Eller varför inte?)
 
Vaknade hursomhelst i morse av att något unket andades rakt på mig.  Grimaserade och äcklade mig.
Klev upp och fixade frukost.
På med bryggaren.
Välling till Perla.
Rostat bröd med äggvita och mjölk till Tindra.
En halv Polarpärlan till Perla - med räkost på.
Så var frukosten fullkomlig och alla nöjda.

Jag tog mitt morgonkaffe - som vanligt. Ingen koffein - ingen Linda. Iallafall ingen fungerande Linda. Jag sätter på bryggaren först på morgonen. Allt annat är oviktigt. Kaffe för att fungera som människa.
Jag blir inte pigg av kaffe - det är sant. Jag kan ta sista kaffeslurken vid 23 på kvällen. Och ändå sova en halvtimme senare. Jag dricker väl uppemot.. 10 koppar om dagen. Lite väl mycket jag vet.
Flera av mina kompisar tycker att jag är talför och någorlunda intelligentare efter min andra kopp kaffe.  Lite tragiskt. Tänk om man slutar att tillverka kaffe - hemska tanke. Skulle nog klättra på väggarna.
 
Pärlan och Valrossen ligger och sussar gott nu.
Jag och Sessan ska ta ett härligt lördagsbad - med högläsning ur en bok.
Mitt hår är så äckligt att man skulle kunna ta lite därifrån och använda som margarin,
Sen kommer en kompis på KAFFE!
 
//BlindaLinda